chiliways

Kallt, kallt har det varit senaste dagarna och så himla vackert. Jag har ju förmånen att ha ett jobb där jag får vara utomhus en massa och kyla skrämmer mig inte.
Från min arbetsplats har jag utsikt över Torneälven och ser hundspannen starta utanför Icehotel varje dag. Idag har vi haft -36 grader och att stå på släden avstår jag gärna i sån kyla!



Utsikt från mitt jobb, Icehotel på andra sidan älven. Hit reser turister från hela världen för att besöka den lilla byn med sitt hotell av is.



Jaja, inte världens bästa bilder med mobilen. Jukkasjärvi är en vacker by med flera stora och välkända slädhundskennlar i närheten.




Och här från i somras, inte dåligt med en sån här arbetsplats va?

I eftermiddags tog jag Gilda och Tanisha på promenad efter isen, det blåste kallt och tempen sjönk under tjugo ganska fort. Brrr... Vinthundarna var påbyltade liksom jag så vi gick en vända innan vi vände.
Under veckan hann jag med en friskvårdstimme på jobbet, skidor med salukina. Hur kul som helst var det, Gilda o Tansiha flög fram i spåret. Men efter ett par kilometer tog det stopp när Gilda mindes att hon ju inte alls tycker om att springa framför skidorna. Så... det var bara att vända.



Annat var det den här aprildagen till fjälls. Iza och Betty i led, Winnie och Wella, Duni och Smilla.



Eller som här, början av maj, Iza i enkelled, Duni, Maya och Stoya längst bak. Det här var alltså dagen innan Maya och Stoya drog och var borta tre dagar innan jag och Anna-Lena hittade dem. Huga vilka nervösa dagar det var!

I helg var det dop av Hugo i Kiruna kyrka och efter det tårta i stora lass. Sedan tog jag och Eva och salukina en långprommis i stan innan det plötsligt var sen kväll igen. Hur fort kan en dag gå?



Idag fick vi besök av vänner jag inte träffat på länge, länge. Med sig hade de Blossa som kommer från oss och är en alaskan husky (e. Robur, u. Blondie), nu elva år gammal.



Men sötast var ju den här gossen som också hade tillkommit familjen sen vi senast sågs! Mycket kul att ses igen!

Team Andersson har varit på Nordic Open i Åsarna, med Bland andra Chiliway's Eris. Idas spann bestod av två unghanar och två tikar som löpte och det kanske inte är den optimala kombinationen på tävling! Bilder kommer under veckan!

Chiliway's Never Compete with me, "Atti" kommer snart förhoppningsvis att få en kull valpar efter sig på Kennel Black Happies i Finland. På kennelns sida http://www.sunpoint.net/~blackhappies/ kan ni läsa mer och under Linkit finns länk till Wiimas egen sida.

Kall dag, perfekt väder för sibbar som ska springa! Ihelg går Kiruna Slädhundklubbs KM av stapeln och har lockat fem renrasiga spann till start, däribland från Norge. En som är med och tävlar är Ida Andersson som kör ett fyrspann där Chiliway's Eris är en av ledarhundarna. Jag har inga bilder från idag men ni får hålla tillgodo med den här istället:



Det är Ida och Inez som tävlar på Albins minneslöp förra året med Vega och Iza i led. Inez har sin hemmagjorda kikare runt halsen, beredd att spana på älgar efter spåret!
Den här bilden var också med i Siberianhuskyklubbens Årsbok!

Gilda ligger på sin Bean-bag, Tanisha i sin Biabädd och Iza har lagt sig på mattan. Katten Jansson sitter på en köksstol. Sedan jag lyckades fånga in henne i oktober har hon inte varit ute. Hon har knappt tittat ut genom fönstret. Jag tror inte hon har varit någon jägare av större mått, tror snarare att hon har varit en innekatt mesta tiden. Sedan hittade vi ju henne påkörd på vägen i stan och...tja, på den vägen är det.
Katten Jansson är inte den första katten som sätter sina tassar här.



Det här är Tudor, eller Putte som han kallades. En mycket bestämd herre av rasen Maine Coon, med stamtavla och allt.

Och det här är Musse, en blandras från Kangos som hittade hit. Snällare katt fick man leta efter, han hade som hobby att smyga på gässen. Sen har det ju varit Kissemannen förstås, och Titti som var här på ett längre besök. Så nog har Jansson haft företrädare alltid.



Ispokalen som jag vann när "Chili", Qashiwas Eyes of the sky, korades till Kiruna Snowdog!

Det ryktas om att det blir en inofficiell utställnig för polarhundar i Kiruna under Snöfestivalen. Vi i Polarhundklubben Övre Norra har ju stått bakom de senaste årens Kiruna Snowdog som vår utställning hette, dessutom med officiell status senaste två åren. Nu gör vi ett uppehåll men jag hoppas verkligen att andra arrangörer tar tag i det och anordnar en inoff i stället!

Första dagen på det nya året, har dagarna redan blivit lite längre? Kanske. Tog Iza på en skidtur genom skogen med lösa spår och myrarna fulla med vattensörja. Nere på isen hade spåren drivit igen och med skateskidor var det inte helt lätt att plumsa fram i nysnön. Men stretar man bara på kommer man fram och med älgar efter spåret går det ju ännu lättare…

På bilden ovan hade vi möte av en väldigt närgången älg… Mycket olustig historia fast turisterna var såklart glada. Inte hade de väl en aning om att det inte är normalt med älgar som vill upp på samma spår som hundarna.
Skrattade gott när jag var in på Jokkmokkguidernas blogg, inlägget ”Det tar emot”! Den som har något slags vildmarksromantiserad dröm om att guida turister med hundspann kan se verkligheten där – många fina turer men en massa hårt arbete innan, under och efter!

Inspirerad av den bloggen har jag nu tagit tag i min egen som legat i träda. Dagboken är således borta och en ny blogg har sett dagens ljus. Välkommen!

En till älg dyker upp vid strandkanten och försvinner in i skogen. Den har inga problem att ta sig fram med sina långa ben och Iza vill helst följa efter. Efter lite övertalning får jag henne att vända och vi fortsätter efter de översnöade spåren. Izas styrka är som ledarhund, för mig fungerar hon bra, jag har kört henne mycket i enkelled. Hon plöjer vidare genom snön, hennes tassar känner var spåret finns.

Vi kom fram till slut, jag och Iza, innan det blev mörkt ute. Vilken himla tur.